Sociologen Yuniya Kawamura skriver att det är svårt att ge en exakt definition av mode eftersom det haft så många skilda betydelser genom historien, inte minst då ordets mening skiftat beroende på skilda vanor och traditioner i olika sociala strukturer.

Trots det talar vi ständigt om mode (speciellt vi som läser olika texter om mode). Därmed borde det finnas en slags möjlig överenskommelse av vad mode betyder. Ett sätt att närma sig en förståelse av ett ord eller fenomen är att slå upp det i olika lexikon. Då finner vi att modets etymologiska ursprung kommer från latinets modus', vilket betyder uttryck för tidsandan och dess ideal, framför allt förmedlade genom klädedräkten.

Kawamura lägger till att latinets modus betyder mått, måttstock, sätt, form eller beskaffenhet och hon adderar ytterligare några definitioner: sättet att göra något på, ett speciellt snitt eller form, uppförande och ceremoniellt användande av kläder. Alltså, mode kan både handla om ett slags uppträdande och om hur vi gör saker. Trots att begreppet är mångtydigt finns det några vanliga sätt att förhålla sig till mode. Det vanligaste är positivt eller negativt.

Vi talar om mode i samband med fest, glamour och lycka, men det finns också ord som modeslav, vilket leder tanken till något som tagit kontrollen över människan. I denna tanke ryms de två nivåer som de inledande citaten pekade på, nämligen det individuella och det samhälleliga.

Mode är alltså både något individuellt och något socialt. Hur nytt är egentligen mode? Det råder ingen tvekan om att människor långt innan 1800-talets slut klädde sig enligt vissa principer och att dessa gorr och väl kan kallas mode.

Men det var i första hand förbehållet aristokratin eller en mindre grupp knutna till de olika hoven runt om i Europa. På så sätt kan mode kopplas till social status och för denna grupp var modet väldigt viktigt, för män såväl för kvinnor. Det handlade om att visa upp det senaste; att visa att man hängde med och hade god smak. För den stora majoriteten var mode ännu något avlägset och de människor som levde på landsbygden såg tämligen lika ut från år till år.

Men hos båda grupperna fungerade kläder som en tydlig markör och uppdelning mellan kön och till viss, del mellan barn och vuxna; en uppdelning som mer eller mindre smält samman i vår samtid när klädmode inte längre är förbehållet en enskild grupp i samhället. Kawaniura menar också att modet blivit mer demokratiskt och att alla, oavsett social status har rätt av vara fashionabel.

Hon menar vidare att en speciell klädstil inte är ett mode innan en stor andel av beolkningen använder ett plagg eller ansluter sig till en stil. Om bara en eller ett par personer bär ett plagg eller en speciell färg är detta inte mode utan snarare ett uttryck för en slags avvikelse eller ett anti-mode.

Men likväl måste den som tar avstånd veta vad han eller hon tar avstånd från. Hon skriver att människor visserligen bär kläder, men att de tror att det är mode och att det är mode som konsumeras. Alltså, när du köper en tröja eller ett par byxor är det inte i första hand tyget eller tråden du köper utan det som finns mellan trådarna, inbäddat i själva plagget.

Denna tro kommer ur ett antagande som säger att mode betyder mer än bara kläderna och det är genom ett sådant antagande som kläderna lämnar det materiella och blir föremål för en vetenskaplig analys. Om det vore så att kläder endast handlade om material skulle detta vara ett område för i första hand fysiker, kemister eller andra vetenskaper som på olika sätt sysslar med materialförståelse.

Men mode eller klädmode handlar inte endast om kläder. Det handlar om föreställningar om kläder och det är något som gör att studiet av kläder faller på ämnen som historia, antropologi, filosofi, konstvetenskap, sociologi och andra angränsande kulturvetenskaper.

Mode behöver alltså inte hänga samman med kläder och Kawamura menar till och med att mode och kläder är helt olika koncept och bör studeras separat vilket är något William Isaac Thomas påpekade redan 1899 i The Psychology of Modesty and Clothing.

Det är alltså nödvändigt att förstå skillnaden mellan kläder och klädmode.

Ja, det är förstås i alla välmening en "postum" kollektion, inspirerad av den bortfallna mästaren. Jag vet inte vad du sysslar med, men jag skriker ofta "kom tillbaka Alexander!" rakt ut i iskalla vårnätter och hopppas på mirakel.

Om jag fick välja bland den brokiga massa böcker som kommer ut hundra år efter min död, vet ni vilken jag skulle ta? ...

Nä, jag skulle inte ta någon roman i detta framtida bibliotek och inte heller någon historisk bok, för i den mån den innehåller något av intresse är den också en roman.

Min vän, jag skulle simpelt välja en modejournal för att se hur kvinnorna klär sig ett sekel efter min bortgång. Och dessa klädtrasor skulle säga mig mera om framtidens människor än alla filosofer, författare, predikanter och vetenskapsmän.

Anatole France Dräktens snitt antyder bärarens intellekt och begåvning, färgen hans känsla och hjärteslag. Det inledande citatet från författaren Anatole France handlar om kvinnor, modemagasin och ett löfte om ständig förändring. Han tänker sig att kläder är något han skall kunna "läsa" och de trasor han ser i framtidens modemagasin skall hjälpa honom att förstå detta samhälle.

Sartor Resartus från Thomas Carlyles bok med samma namn förhåller sig något annorlunda till kläder. Han läser på något sätt dräkter, men för honom säger de mindre om samhället och mer om den person som bär plagget. Han tror sig kunna se bärarens intellekt, känslor och till och med hans eller hennes hjärteslag vilket är en metafor för något djupare än bara rytmiskt dunkande.

Med hjälp av citaten får vi en ide om vad mode och kläder är. Det rör sig runt teman som historia och framtid, mellan betraktare och den betraktade, kvinnor och män, känslor, begåvning, förändring och framtid. Men vad är mode? Det är en av alla de frågor vi skall närma oss i denna text. Det visar sig dock rätt snart att det inte är helt lätt ge ett enkelt svar.

Filosofen och modeteoretikern Malcolm Barnard skriver att mode tillhör den typ av begrepp som inte låter sig naglas fast på ett enkelt eller klargörande sätt.

Det gör knappast mode unikt utan kan sägas gälla för en rad ord eller uttryck vi använder i vårt dagliga tal: stil, smak, design eller form är några exempel som vid närmare granskning visar sig vara långt från entydiga.

Som flytande begrepp skiljer sig inte mode från andra som till exempel konst, film eller arkitektur. Poängen är att det inte varit så uppmärksammat. Eller?