Regelbrott är något som ständigt pågår i modets värld, en värld som är allt annat än lagom. Och ändå är den det.

Det ligger i själva förklaringen till varifrån ordet lagom kommer. Lagom är laget-runt; det kommer sig av vikingarnas vana att dricka mjöd ur gigantiska horn, för att fira ett och annat eller kanske bara för att ha lite roligare mörka kvällar.

Mjödhornet bjöds runt lägerelden, alla tog sig en så "lagom" klunk att drycken räckte laget runt. Precis på samma sätt är det faktiskt med mode — det ska räcka och nå ut till alla. Men det vet vi ju att det inte alltid gör, och vi vet också att ibland är det fråga om överdoseringar.

Det krävs att vissa förutsättningar uppfylls för att ett mode ska nå ut till alla — och det börjar med livskvalitet. Allt som gäller mode och kläder handlar också om att använda insidan av skallen för kroppens skull.

Quality never goes out of style, hävdar jeansföretaget Levi Strauss sedan 50-talet.

Detta är något som mänskligheten har lärt sig leva med sedan urminnes tider. Alldeles självklart: kläder ska vara en mansålder. Minst.

Men kvalitet gjorde definitivt ett avsteg för kvantitet under 60-70-talet då kläder mycket ofta var en slit-och-slängvara. Ull, lin och bomull fick ge vika för syntetmaterial som banlon, perlon, nylon vilka i sin tur åt upp sig själva med tiden och normalt slitage. Med 80-talets nyväckta intresse för ekologi ökade medvetandet för livskvalitet — då blev hantverk motvikt till teknologi.

Med ens var vi tillbaka till det som styrde klädkulturen före andra världskriget: kvalitet går aldrig ur tiden. Den som likt en ekorre spar för vintern lagrar för de sju magra åren ... Klassisk skräddarkonst definieras med: varaktigt, välgjort, välsytt — och tidlöst. Utan onödiga detaljer. I en vettig kvalitet som inte trådsliter sig.

Stilmässigt är det förstås fråga om basenkla kläder som i viss mån står över modets växlingar — det som vi numera kallar klassiker.

Sådan design som Coco Chanel stod för och vidareutvecklade från herrmodet. Samma slags design som exempelvis Yves Saint Laurent ytterligare utvecklade. Som Ralph Lauren stilmässigt tjänat mycket pengar på. Som Giorgio Armani är så suverän på att förfina.

Mode och kläder fungerar så dubbelbottnat att vissa saker alltid överlever. Ingen vill väl vara omodern, inte heller kasta bort kläder. Eller lägga ut pengar på illa gjorda kläder. Har man tänkt rätt, och satsat på rätt kort från början, behöver man bara hänga undan (lika med spara) vissa plagg kortare perioder. Andra använder man oavbrutet: de där stapelvarorna som många garderober lever på.