Direktlänk till inlägg 8 januari 2014

Dior

Av Maria "Mia" Perrsson - 8 januari 2014 05:45

Christian Dior började sin bana som modetecknare och modellör; modellören är tecknaren som gör en vettig skiss som tillskäraren kan följa.


Hos modehuset Lelong lärde sig Dior konsten att skapa kläder. Det var också Lelong som ansåg att Dior var så originell och begåvad att han mycket väl skulle klara sig som fristående designer, varför Lelong rekommenderade tygmagnaten Boussac att anställa Dior.


 



Mötet resulterade i att Boussac beslöt att sätta upp ett eget modehus åt Dior. Ett år senare slog Dior knockout på världen med sin new look, den 12 februari 1947. Samma år bestämde sig Dior för att lansera sin första parfym — Miss Dior — och att teckna sin första licens för nylonstrumpor. Licensen innebar enbart att huset Dior sålde sitt varunamn för ungefär mo 000 franc, och sedan fick 3-8 procent i royalty på försäljningen.


Det gick mer än bra för modehuset Dior, vilket ledde till fler licenser — en av de mest lönsamma var tillverkningen av väskor. Så småningom fanns det ett hundratal licenser, och logotypen CD fanns representerad över hela världen — vilket faktiskt skulle "vattna ur" varumärket; det fanns ingen specifik design på licenserna, det fanns bara en etikett som sa att det var Dior, från de enklaste, broderade nylonskjortor på Kuba till de mest tantiga handväskor i Sydamerika.


Det som bar upp framgången Dior var parfymerna, det var där de stora inkomsterna fanns. Och skulle fortsätta vara fram till mitten av 8o-talet när finansbolaget Agache (idag del av megakoncernen LVMH/Louis Vuitton Moet Hennessy) köpte upp Dior — och började med en marknadsanpassad omstrukturering.


Först anställdes den italienske modeskaparen Gianfranco Ferré för att återskapa en glamorös strålglans åt kläderna. Sedan städade man upp bland licenserna och övertog total kontroll, och lade grunden till hur man idag "bygger" ett varumärke.


Tillverkningen av accessoarer som väskor, skärp, skor och strumpor skedde i egna eller kontrakterade fabriker och designen gjordes av kontrakterade formgivare i husets ateljéer. Själva coutureverksamheten sågs och ses fortfarande som en exklusiv laboratorieverksamhet.


Couture säljer lyximage, som gör att folk känner sig tillhöra en viss elit. En lönande underavdelning är accessoarer och diffusion, det vill säga den något prisbilligare klädkonfektionen som också kallas pret a porter — färdig att bära.


Storsäljare för massmarknaden är annars parfym och kosmetika, det som gör att gemene man kan ha råd med Dior. Om ni tittar på vad huset Dior gör idag, vet ni då att de kläder John Galliano skapar är rent utanverk — det ger rubriker och god press och säljer in namnet, men det säljer inte egentligen modet/kläderna.


Genom bridgelinjer, billigare och enklare klädkollektioner, licenser för heminredningskollektioner och parfym överlever de flesta modemärken med stor marginal. Bridgelinjerna är i flera fall sättet att hålla kopior på avstånd; så fungerar det exempelvis för amerikanska jättar som Liz Claiborne. Bridgelinjer är så kallade överbryggande linjer, som bygger på designmärkets bästsäljare och klassiker men i billigare versioner — ett vältaligt exempel är Armanis Emporio Armani.


Bridge är för övrigt ett fenomen som utvecklades i USA, när de stora varuhusen i slutet av 1940-talet började tillverka knock offs av franska designerplagg som de kunde sälja billigt i gatuplanets lågprisavdelningar. För märkesnamn som Dior eller Chanel är kopiorna ingen stor katastrof — de fungerar som ett slags promotion. Kopiering är som någon så klyftigt påstod "en spirituell fortsättning" på härskande moden.




Det finns dessutom en bra cirkelgång i fenomenet: har man som designer ett så eget språk att det är värt att kopiera slår det ändå tillbaka, det är lätt att spåra varifrån "inspirationen" kommer och därför kan man hoppas på att kunden söker sig till ursprungskällan om han/hon gillar stilen på kopian.


Det är förstås därför många formgivare och företag tycker att kopieringen ingår i branschens spelregler. Ungefär som att stjäla/låna två—tre takter ur en populär låt.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria "Mia" Perrsson - 20 mars 2014 18:00

Inser att jag haft alldeles för lite husmorstips på den här bloggen hittills. Eller jag och jag. Här är i alla fall en snubbe som gjort en video om hur man får sina converse skor skinande rena längst framme på nosen. Är osäker på om det verkligen beh...

Av Maria "Mia" Perrsson - 22 februari 2014 21:30

Regelbrott är något som ständigt pågår i modets värld, en värld som är allt annat än lagom. Och ändå är den det.   Det ligger i själva förklaringen till varifrån ordet lagom kommer. Lagom är laget-runt; det kommer sig av vikingarnas vana att dri...

Av Maria "Mia" Perrsson - 12 december 2013 07:00

Det var egentligen bara det jag vill säga. Att få skor i julklapp, eller att ge bort dem, är lika självklart som att tomten har skägg. Men i år har jag faktiskt ingen aning om vare sig vad jag ska önska mig - och vad jag ska köpa till andra. Det är l...

Av Maria "Mia" Perrsson - 4 december 2013 20:30

Att det finns utrymme för så många kläddesigner idag krasst beror på att det finns så många kunder och att vi har så olika smak.   Att inte alla kläddesigner når toppskiktet och att så många inte klarar kommersen beror på det oerhört stora utbude...

Av Maria "Mia" Perrsson - 6 november 2013 12:00

Kriget präglade modet, som kännetecknas av enkelhet och allvar, det skulle vara praktiskt och bekvämt. Alla arbetsföra behövdes i produktionen under krigsåren, och kvinnornas oberoende ökade.   Damskorna skulle nu hålla för att arbeta och gå i. ...

Skapa flashcards